Att läsa och skriva
Att blogga om sitt eget skrivande, är inte det lite väl inåtvänt och främjar de världen? Nej, det gör väl det egentligen inte, ändå är jag så fast övertygad om att litteraturen och berättelsernas är viktigt, ja till och med nödvändigt. För den som delar med sig av en berättelse, påhittad eller sann, för den som läser och tar del av andras berättelser, för de som utifrån en berättelse omvandlar den till olika uttryckssätt såsom dans, musik eller teater. För den som är sjuk, i sorg, i en relation, blir förälder, hamnar i fängelse eller funderar på livets existentiella frågor är litteraturen en väg, en dörröppnare till att förstå, bryta sin egen berättelse om sig själv, eller befästa, känna igen sig, fly eller bara få vara i. Därför vill jag dela med mig av mina läsupplevelser och hur det påverkat mig. Kanske kan det inspirera eller ge egna funderingar kring vad litteratur är och kan vara.
2018 är det år då jag på allvar tog tag i min lust att skriva. Lust är egentligen ett för svagt ord eftersom jag ofta längtar att få skriva, att vara i en skrivbubbla. Jag har upplevt hur det är att vara i en flera gånger bland annat när jag skrivit för Regionbibliotek Stockholm. Det är svårt att beskriva men det är lyckliga stunder när det flyter på, men så är det ju inte alltid. Det gångna året har jag skrivit om det som gjort mig frustrerad, beklämd, irriterad och om kärleken och alla de vanliga dagar som kommer och går, som kommer och går. (Om du vill läsa ngt jag skrivit kan du kolla på gårdagens inlägg).
Genom att skriva mer aktivt har jag även blivit en mer vaksam läsare. Vem är det som berättar, hur är historien uppbyggd och vad har författaren för budskap med boken? Jag har länge slutat läsa en bok efter trettio sidor om jag inte kommit in i den eller finner historien angelägen. Så gör jag även nu men kan också vara beredd att läsa om de första trettio sidorna, det krävs en del för att komma in i en bok. Jag läste Svetlana Aleksijevitj. Hon har ett särskilt sätt att bygga upp sina berättelser på med många olika röster. Skönlitterära dokumentärer över händelser som inträffat, till exempel Tjernobylkatastrofen. Det tog ett tag att komma in i hennes berättarstil men det var det värt. Och hennes berättelser från massor av människor som upplevt svåra ting, det är så viktiga röster.
Jag har så många böcker och författarskap som jag skulle vilja läsa men har också bestämt mig för att vara nöjd med det som blir av. Att jag läser det som för stunden lockar. Under kommande helger har jag tänkt läsa Tillbaka till Reims av Didier Eribon, Konsten att hålla sig flytande av Libby Page, en bok av Maryse Conde, ngt av Lucy Kincaid och Bränn alla mina brev av Alexander Schulman. Men om det inte blir så är det kanske något annan bok jag fastnar för. Att läsa är ett äventyr. Att läsa är nödvändigt. Att läsa är lust. Vad ska du ta dig an att läsa under eventuell julledighet?