Quantcast
Channel: Cecilias tankar
Viewing all 76 articles
Browse latest View live

13 december

0
0

Ljus, värme, kanske en lussebulle och så välkänd musik och psalmer. En ganska fin start på en dag. Det skulle ju vara passande att tipsa om en mysig och varm bok som jag läst men jag har svårt att komma på någon. Röd till omslaget är i alla fall boken Vajlett och Rut av Karin Alfredsson. Det är en relationsroman om två kvinnor i en by i Västerbotten, i mitten på 1900-talet. Vajlett är lärarinna och Rut är byns växeltelefonist. De lär känna varandra, blir kära och tvingas att bryta mot normen för att vara sann mot sig själv. Men att visa sin kärlek offentligt vågar och kan de inte.

Jag tycker att boken är varm, full av tidstypiska beskrivningar och tidsmarkörer med fina beskrivningar av människorna i byn och deras beroende av varandra. En läsvärd berättelse helt enkelt. 46510884_212754139621754_7016243082798563328_n.jpg


14 december

0
0

Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout handlar om Lucy som hamnat på sjukhus efter en blindtarmsinflammation. Hon befinner sig på sjukhus i nästan nio veckor, varför framkommer inte riktigt, det talas om feber som inte gör över men jag tolkar det som att hon är psykiskt svag. Genom återblickar får vi veta att hon är bosatt i New York har levt med man och två barn men en skilsmässa figurerar i bakgrunden.

Tidsmarkörerna anger att handlingen utspelar sig på åttiotalet. Lucys mamma kommer. En ganska fattig och bitvis svår barndom med psykisk sjukdom och lite kärlek. Men mamman och Lucy samtalar kanske inte alltid om det viktiga sakerna i livet utan mest om andra som växte upp och bodde i närheten av dem. Strout skriver med få ord men med mycket innehåll och mellanmänskliga skildringar. För trots mamman och Lucys bristfällig kommentar får vi veta mycket om deras liv mellan raderna.

Hon har även skrivit Olive Kitteridge och Vad som helst är möjligt, nio noveller i samma anda som Mitt namn är Lucy Barton. Olive Kitteridge finns även som TV-serie på HBO med underbara Frances McDormand  i huvudrollen. Den Tv-serien ska jag se i jul.

lb

En hyllning till bokcirkeln

0
0

För ett tag sedan presenterade Uje Brandelius sin ngt satiriska visa om bokcirklar i Lundströms bokradio (lyssna från 23 min.). Uje i all ära men jag blir en smula frustrerad över hans innehåll och framförallt refrängen – Vad var det boken hette nu igen?

Uje själv har aldrig varit med i en bokcirkel, hans iakttagelser av vad människor generellt pratar om är mitt i prick och ganska kul men att han är en smula satirisk över bokcirklar gör mig beklämd. Min upplevelse är nämligen att det pågår så många viktiga bokcirklar i hela Sverige. Människor samlas med ett intresse och ambition av att få prata litteratur och läsupplevelser. Samtal som vindlar sig hit och dit men genom litteratur lär de känna varann och får ökad förståelse för världen och sig själva. Att samtala om romaner är ett alldeles ypperligt sätt att få till lite djupare dialoger bortanför väder och dylikt.

Så jag vill hylla ALLA bokcirklar, sjunga dess lov, hylla dess förmågor till dialog, ett ömsesidigt lyssnande som leder oss själva framåt.

Jag är som sagt så glad över att få delta i en bokcirkel.

IMG_1115[1]

15 december

0
0

Nordisk fauna av Andrea Lundgren består av olika noveller. Alla har inslag av förmänskligade djur såsom rävar, blåvalar, gäddor, katter, fåglar.

Människorna i de sex novellerna längtar efter förvandling. De brottas alla med något som är svårt. I flera noveller är en problematisk far i centrum. Stämningen är gåtfull, vissa noveller är mer läsvärda än andra men vissa meningar, vissa bilder som texten skapar inom mig stannar kvar. Vi läste boken i bokcirkeln och det funkade bra. Men det gåtfulla och vissa saker vi förstod klarnade inte efter gemensamma samtal. Och jag tänker att det är helt i sin ordning, att författaren vill skapa en sådan stämning.

Lyssna på Yukiko Duke som berättar om boken i ett youtubeinslag.

c

 

16 december

0
0

När jag arbetade på Regionbibliotek Stockholm deltog jag i att utveckla ett samarbete mellan Södertörns högskola och deras institution för praktisk kunskap och regionbiblioteket kring bibliotekariers praktiska kunskap. Det resulterade i kurser och en bok med essäer skrivna av yrkesverksamma bibliotekarier. Jag tänker ofta på detta eftersom essensen i praktisk kunskap- klokskap -visdom handlar om hur bibliotekarier eller andra mellanmänskliga yrken hanterar olika situationer utifrån sin erfarenhet – klokskap. Och att ur ett litet dilemma kan olika perspektiv, teorier och förhållningssätt belysas för att få större vetskap om varför en situation blev som det blev.

Christian Unges bok ”Har jag en dålig dag kanske någon dör” handlar om att vara läkare. Ansvaret, prövningarna, den praktiska kunskapen som behövs i mötena med patienterna. Boken handlar också om Unges läkarerfarenheter som verksam i Läkare i utan gränser. Hans möten med Hans Rosling och dess betydelser. Kanske skulle inte Unge själv säga att det är praktisk kunskap han beskriver i boken men jag ser det och jag tycker om det/boken.

Ytterligare en bok om ämnet är Skådespelares praktiska kunskap av Maria Johansson

Bibliotekariens-praktiska-kunskap_290px.jpg

17 december

0
0

Att då och så läsa deckare är avkopplande tycker jag. I år har jag läste färre än vad jag brukar men två guldkorn är Sara Lövestams serie om Kouplan som är papperlös, privatdetektiv och genomgår en könskorrigering. De fyra delarna är framförallt en berättelse om Kouplan men deckarinslagen ger böckerna ett driv och en vilja att läsa.

Det andra guldkornet är Silvervägen av Stina Jackson. Den handlar om Lelle som för tre år sedan förlorat sin dotter Lina, hon har aldrig återfunnits därför åker Lelle varje natt på väg 95 mellan Skellefteå, Arvidsjaur och Arjeplog för att leta efter henne. EN mor och hennes dotter, Meja flyttar in hos Torbjörn. Meja förälskar sig i en pojke, flyttar till hans hem där föräldrar och syskon lever som preppers på en gård där det i princip är självförsörjande på mat Berättelsen är välskriven och lättläst.

I jul ska jag nog läsa några fler deckare, det är på något sätt avkopplande. Vilka favoritdeckare har du?

lövestam.jpg

18 december

0
0

Vissa böcker ger svar på varför jag läser, varför läsning är så viktigt för mig och vad läsning gör med mig. Jag for ner till bror av Karin Smirnoff är en sådan bok. Jag längtade hela tiden att få läsa klart boken om Jana. Hon kommer hem till sin barndomsby Smalånger någonstans i Västerbotten. Hennes bror är alkoholist, byn och Janas barndomsfamilj bär mörka historier. Pö om pö framkommer händelserna. Kanske låter det mörkt och dystert men jag fängslas av Smirnoffs berättarröst och sätt att skriva. Alla namn skrivs ihop och med små bokstäver till exempel eskilbrännström (för övrigt den man som Jana inleder ett komplicerat förhållande med). Västerbottniska ord och uttryck används i viss utsträckning och hon har en unik stil att skriva. Allt detta berör mig, påverkar mig, skapar en längtan att läsa ännu mer. 48370234_339357876768854_2085632365136183296_n

19 december

0
0

Alla dessa böcker som jag läst och inte riktigt minns men i stunden uppskattat. Den stora utställningen av Marie Hermansson var en sådan bok. Den handlar om Jubileumsutställningen i Göteborg som invigs 1923. Journalisten Ella och polisen Nils blir indragen i händelserna kring Einsteins Nobelföreläsning som ska hållas på utställningen. Diverse hotfulla antisemitiska krafter inträffar dock och som gör att Einstein kommer försent till Göteborg. En sak som jag uppskattar med boken är att det finns ett driv i berättelsen, att jag får kunskap om Göteborgs historia och stadsutveckling och att staden också är en huvudperson i berättelsen. IMG_8375[1]


20 december

0
0

Jag lovade tidigare att dela med mig av mitt skrivande. Det krävs som sagt var en del mod att göra det. Så nu gör jag det bara.

Den omgivande blicken

Hon ror

Bastar

Dricker öl

Om hon vill

När hon vill

Hon grillar

Tvättar bilen

Deltar i årets jakt

Om hon vill

När hon vill

Hon bär klänning

Högklackat

Läppstift

Om hon vill

När hon vill

Omgivningens blick avgör hennes frihet.

IMG_1236[1]

 

 

 

 

 

 

21 december

0
0

Att läsa och skriva

Att blogga om sitt eget skrivande, är inte det lite väl inåtvänt och främjar de världen? Nej, det gör väl det egentligen inte, ändå är jag så fast övertygad om att litteraturen och berättelsernas är viktigt, ja till och med nödvändigt. För den som delar med sig av en berättelse, påhittad eller sann, för den som läser och tar del av andras berättelser, för de som utifrån en berättelse omvandlar den till olika uttryckssätt såsom dans, musik eller teater. För den som är sjuk, i sorg, i en relation, blir förälder, hamnar i fängelse eller funderar på livets existentiella frågor är litteraturen en väg, en dörröppnare till att förstå, bryta sin egen berättelse om sig själv, eller befästa, känna igen sig, fly eller bara få vara i. Därför vill jag dela med mig av mina läsupplevelser och hur det påverkat mig. Kanske kan det inspirera eller ge egna funderingar kring vad litteratur är och kan vara.

2018 är det år då jag på allvar tog tag i min lust att skriva. Lust är egentligen ett för svagt ord eftersom jag ofta längtar att få skriva, att vara i en skrivbubbla. Jag har upplevt hur det är att vara i en flera gånger bland annat när jag skrivit för Regionbibliotek Stockholm. Det är svårt att beskriva men det är lyckliga stunder när det flyter på, men så är det ju inte alltid. Det gångna året har jag skrivit om det som gjort mig frustrerad, beklämd, irriterad och om kärleken och alla de vanliga dagar som kommer och går, som kommer och går. (Om du vill läsa ngt jag skrivit kan du kolla på gårdagens inlägg).

Genom att skriva mer aktivt har jag även blivit en mer vaksam läsare. Vem är det som berättar, hur är historien uppbyggd och vad har författaren för budskap med boken? Jag har länge slutat läsa en bok efter trettio sidor om jag inte kommit in i den eller finner historien angelägen. Så gör jag även nu men kan också vara beredd att läsa om de första trettio sidorna, det krävs en del för att komma in i en bok. Jag läste Svetlana Aleksijevitj. Hon har ett särskilt sätt att bygga upp sina berättelser på med många olika röster. Skönlitterära dokumentärer över händelser som inträffat, till exempel Tjernobylkatastrofen. Det tog ett tag att komma in i hennes berättarstil men det var det värt. Och hennes berättelser från massor av människor som upplevt svåra ting, det är så viktiga röster.

Jag har så många böcker och författarskap som jag skulle vilja läsa men har också bestämt mig för att vara nöjd med det som blir av. Att jag läser det som för stunden lockar. Under kommande helger har jag tänkt läsa Tillbaka till Reims av Didier Eribon, Konsten att hålla sig flytande av Libby Page, en bok av Maryse Conde, ngt av Lucy Kincaid och Bränn alla mina brev av Alexander Schulman. Men om det inte blir så är det kanske något annan bok jag fastnar för. Att läsa är ett äventyr. Att läsa är nödvändigt. Att läsa är lust. Vad ska du ta dig an att läsa under eventuell julledighet?

hjärt

22 december

0
0

Idag vänder det, ja mörkertiden alltså. Och även om jag gillar hösten och vintern på många sätt så är sommaren, ljuset en tid att längta till. Så idag bjuder jag på en sommardikt.

När dagen går mot sitt slut

När syrsorna spelar i skymningsgräset

Och solen gör sin sista insats för dagen

Ett gyllene sken på trädstammar och ansikten som lyser

Det guldgula vetet som vajar i vinden

Sol som ersätts av månljus

Stjärnklart

En förundran

IMG_0471[1]

23 december

0
0

Sluttampen av min julkalender och idag tipsar jag om två böcker.

Inlandet av Elin Willows och Mördarens mamma av Ida Linde. Båda böckerna är ganska ruggiga fast på olika sätt.

Inlandet handlar om en kvinna som flyttar med sin pojkvän från Stockholm till hans hemort i norra Norrland. Förhållandet tar slut och kvinnan väljer att bo kvar, arbeta på den lokala mataffären och försöker finna hennes plats i samhället. Jag gillar det avskalade sättet att berätta och den fina balansgången mellan frihet och ensamhet. Det är en finstämd berättelse som tydligen ska bli film under 2019 i regi av Jon Blåhed.

Mördarens mamma av Ida Linde handlar om en mor och hennes son. När han begår ett brott och får fjorton års fängelsestraff blir hon mördarens mamma, det blir hennes identitet. I fängelset träffar hon en annan mamma vars son också begått ett brott. De två mödrarna finner varandra och utan att avslöja för mycket blir det passionerat förälskade i varandra. Det här är en märklig men så intressant historia. Får en mamma älska en mördare?

46508965_357560028124416_2650532349673996288_n

24 december

0
0

Dags för sista luckan. Det har varit fint att skriva om de böcker jag läst under 2018. Insikten blir att jag läst en del mörka och dystra historier, kanske som en spegling av omvärlden?

I och med att jag gått en skrivkurs fick jag också fler verktyg för att läsa, det har utvecklat min läsning. Jag kan konstatera att jag har läst många titlar som varit nyutkomna och aktuella. Det är på gott och ont tänker jag som tycker det är viktigt att lyfta fram den smala litteraturen och bidra till att böcker får en längre livstid, något som bibliotek gör. Därför vill jag i det sista inlägget hylla biblioteken, och särskilt de bibliotek som jag lånar böcker ifrån, det är ovärderligt. Bibliotek för mig är en plats för kunskapssökande, för fantasi, för möten.

Jag önskar er en god jul och med hopp om tid att läsa.

bredä

Urbana tolkningsföreträdet

0
0

ubt

Urbana tolkningsföreträdet

Det urbana i centrum?

Periferi – centrum

Glesbygd- storstad

Lokalt – globalt

Finns ingen regel som säger att centrum alltid är i centrum

Det är kanske i det perifera som det sker

Det som är av värde

 

Det urbana tolkningsföreträdet behöver alltid

Synas i sömmarna

Ifrågasättas

Tills fler

Normer

Råder

Fotocollaget är gjort av mig under hösten 2018

 

 

Fler kort från Krakow


Stockholm

Fåglar i stan och på landet

Vår!

Stockholm och skärgården

Semester med tillförsikt

0
0

Jag stoppar in hörlurarna i öronen, sätter på sommar med Stina Wollter och promenerar i kvällssolen till stranden. I handen har jag kameran, jag tar kort på insekter, blommor, ljuset som faller mot marken.. På stranden sätter jag mig vid bryggan, stänger av radion och betraktar skäggdoppingarna och deras ungar. Ser speglingarna i vattnet. Låter tankarna fladdra. Idag är första semesterdagen, några veckor ledigt men med ett avbrott för jobb.

Med tillförsikt ser jag fram emot semestern. Med förra sommarens bränder och oro är det med blandade känslor jag möter sommaren. Men kanske har jag under året blivit bättre på att ta dag för dag, vara närvarande i stunden. Livet rymmer så mycket, både glädje, meningsfullhet och svåra stunder. Jag har inga särskilda förhoppningar eller önskemål inför årets semester. Att promenera, bada, läsa och bara vara räcker långt. Och önskan om att vi slipper bränder och torka, i år.

På vägen hem lyssnar jag klart på Stina Wollters fina och berörande sommarprat (med trassliga hörlurar).

 

 

 

Viewing all 76 articles
Browse latest View live